Hittar din position
Snart klart
Laddar recensioner
Snart klart
Allt om Stockholm
Din bästa Stockholmsguide

”Det går inte att sluta när man väl har börjat”

Det började med brutna armar på en svartklubb i Göteborgs hamn.
Nu har man tagit sig in i ”finrummet” och till helgen öppnar en fotoutställning om svenska wrestlare.
– Fotografen Andy Prhat hade en vision om att gestalta karaktärerna och vi tyckte det lät fantastiskt. Vi ville visa upp såpoperan mer än det våldsdrama som många normalt förknippar med wrestlingen, säger Christoffer Sahlgren på Sthlm Wrestling.

För många är wrestling något man förknippar med USA, Hulk Hogan och det glada 80-talet. Fel, fel, fel. I Sverige finns det ett gäng som med väloljade muskler, härliga spandexdräkter och välregisserade bodyslams försöker ge sporten en renässans.
– Det började 2003 på en svartklubb i Göteborgs hamn. Det var klubbens ägare, Balkan Marco, som ville att det skulle ske något galet. Och det blev rejält galet – folk bröt ju av armarna på riktigt, säger Christoffer Sahlgren, som var med då och nu är en av de som driver Sthlm Wrestling.

Går inte att sluta när man börjat

Men det slutade inte vid ett armbrott. Gången efter hade ryktet om det hela spritt sig och kön ringlade runt hela Balkan Marcos klubb… och sedan har det växt. Christoffer flyttade upp till huvudstaden 2010 och drog då igång Sthlm Wrestling.
– Det är en sådan fantastisk actioncirkus och det går inte att sluta med det när man väl har börjat, säger han.
När han säger ”sluta med”, så menar Christoffer inte själva brottningen – utan skrivandet.
– Wrestling är en såpopera och när man skriver storylines och publiken reagerar på det. När man upplevt det, då går det inte att sluta. Jag har skrivit filmmanus och regisserat musikvideos, men inget går att jämföra med wrestling, det är det roligaste som finns.

Regisserad improvisation

Christoffer menar att berättelsen ger inte bara en extra krydda till ”fighten” utan att det är den som är huvudsaken.
– När det funkar bra så är det som att det exploderar i eufori eller ilska. Publiken är den tredje wrestlaren och utan reaktioner så är det ingen sport.

Men på frågan om allt är regisserat är svaret nej, det är bara slutet som är förutbestämt.
– Skälet är att man har en storyline som kanske går ett år, och för att det ska fungera så måste det vara lite regisserat. Oftast är en match helt improviserad.

Första fotoutställningen

Och nu händer det mycket i wrestlingsverige. För troligtvis första gången så blir den många gånger hånade och töntstämplade sporten riktig finkultur – detta eftersom wrestlingen porträtterats och ställs ut.
– Vi gör en såpopera och det handlar hela tiden om karaktärerna. Och då tänkte jag att jag skulle vilja visa upp den här sidan av Wrestlingen. Till en början var det bara tänkt som någon form av virtuell uppvisning, men det blev så bra att det nu blir en utställning.

Utställningen består av fotografier signerade Andy Prhat och går under namnet ”In between”. Fotografen har fångat wrestlarna mellan wrestlingkaraktären och det som ligger under.
– Det här är personer som är programmerare, läkare, lärare och så vidare. Vi har försökt stanna i karaktären, men istället för att de ska vråla in i kameran och se ut som att de vill slå någon på käften – har de mer stannat upp för att tänka. Sen är de svartvita vilket är en kontrast till det färg och våld som normalt är wrestling, säger Christoffer. Jag tycker det är så bra foto att det lika gärna kunnat hänga på fotografiska.

Nytt ”wrestlingpalats”

Men utställningen är inte den enda nyheten. Sthlm Wrestling har under lång tid haft sina galor inne på Göta Källare – en klubb som numera bommat igen. Dock innebär GK:s frånfälle inte slutet för wrestling-våren. Nej, istället kommer man att hålla ”Sthlm Title Rumble” under Tele 2 arena.

Så om du aldrig fått en känna på en heldos wrestling är det hit du ska bege dig den 25 februari. För alla er ”finkulturare” som tycker att bildbeskådan får räcka – fotoutställningen av Andy Prhat pågår fram till den 5 februari.

1