Tess Asplund tar kampen till Söders Hjärta
Anti-rasistikonen Tess Asplund gästspelar på Söders Hjärta. Under tre kvällar bjuder hon dit artister och konstnärer med samma ideal och tänk.
– Vi måste visa hur vi vill att samhället ska se ut, säger hon.
Nästan två år har gått sedan den där vårdagen 1 maj i Borlänge när Stockholmsprofilen och aktivisten Tess Asplund ställde sig framför 300 marscherande nazister och höjde näven i luften.
Inte visste hon då att hennes protest mot Nordiska Motståndsrörelsens manifestation skulle fångas på bild och uppmärksammas världen över.
– Det jag gjorde var kanske bland det dummaste jag gjort. Det kom från ingenstans, jag såg rött, säger 44-åriga Tess Asplund.
J.K. Rowling retweetade bilden
Frilansfotografen David Lagerlöf som då arbetade för tidskriften Expo lade ut bilden på Twitter samma kväll.
Sedan började telefonen ringa. Då hade J.K. Rowling, författaren till Harry Potter-böckerna, retweetat bilden.
Look what this woman did.
Tess Asplund, you are magnificent ❤️https://t.co/tvOGMM9TUD pic.twitter.com/18qHORBVZG
— J.K. Rowling (@jk_rowling) 4 maj 2016
Bilden fick vingar. Det ledde bland annat till att Tess Asplund samma år hamnade på brittiska BBC:s lista över världens mest inspirerande kvinnor.
Blev symbol för kampen mot rasism
Tess Asplunds protest blev en symbol för kampen mot rasism och hon själv en anti-rasistikon, på gott och ont.
– Det negativa jag kan känna efter den här bilden är att vi är så många i den här kampen, det är inte bara jag. Men det positiva är jag har kunnat upplysa internationella medier om hur situationen ser ut i Sverige. Det är inte så tryggt som folk tror, säger hon.
Tess Asplund har engagerat sig i rörelsen mot rasism sedan hon var 16 år. Orsaken är enkel:
– Min hudfärg, jag är svart. Det gick inte att gå genom Gamla Stan utan att få stryk, då kämpar man emot. Det var vi, punkarna och invandrargängen, mot skinheadsen.
Tess Asplund gästspelar på Söders Hjärta. Foto: Sandra Eriksson
”Det är vardagsrasism överallt”
Hon upplever att rasismen på Stockholms gator har blivit värre sedan 2010, när Sverigedemokraterna för första gången kom in i riksdagen.
– Det är vardagsrasism överallt. Folk måste öppna ögonen, det är farligt nu.
Tess Asplund själv har slutat vara rädd, hon är förbannad.
– Sitt inte tysta och se på, säg någonting. Man behöver inte ställa sig framför 300 nazister, men gör någonting. För personen som blir utsatt gör det så mycket.
Ett valår som detta är ämnet mer aktuellt än någonsin.
– Det ser ganska mörkt ut. Tyvärr kommer vi kanske att ha SD i regeringen.
Arrangerar Med hjärtat i kampen! på Söders Hjärta
Då behövs kvällar i kampen, kärleken, musiken och konstens tecken. Det är just det som Tess Asplunds gästspel på Söders Hjärta handlar om.
Från torsdag till lördag (12-14 april, klockan 16 till 01) agerar hon värdinna på restaurangen på Bellmansgatan 22, dit hon bjudit in artister och konstnärer.
– Alla ska känna sig välkomna, det ska vara musik, kärlek och konst. Vi måste visa hur vi vill att samhället ska se ut och möta varandra i den andan. De som vill prata med mig kommer att kunna göra det också.
Livemusik och konst
Bland annat blir det livemusik med Pär Enqvist band (PEB), Jasperin Boondocks, Björn Lycklig & Glam Parents och konst av Olle Hillborg och Bertil Rosell.
– Alla som medverkar har samma ideal och tänk, att vi är lika mycket värda. Det finns inga fördomar här.
Samtidigt ser hon det som en möjlighet att visa vem hon själv är.
– Jag tror att många bara ser mig som hon som är längst fram i barrikaderna och bråkar med nazister och gapar. Men jag är så långt ifrån det egentligen. Jag vill att folk ska se mig som en vanlig person med sunda åsikter.
Återförenades med sin biologiska mamma
Hennes ögon tåras hon får frågan om hur livet har förändrats sedan bilden.
– Jag hittade min biologiska mamma efter 40 år, säger Tess Asplund som är adopterad från Colombia.
Allt tack vare en intervju med den colombianska radiokanalen Caracol, några dagar efter bilden togs, där producenten efterlyste hennes mamma.
– Jag hade letat i så många år, så jag trodde aldrig att det skulle hända. Nu har jag min mamma och min lillebror i livet.