Cykla till naturen – tio minuter från betongen

– Tackar, säger mannen i lycra och snabb hjälm när vi släpper fram honom på cykelbanan utanför Nacka gård. Vi ler mot varandra. Här, några kilometer från Skeppsbron och Götgatan känns hetsen från cyckelpendlartrafiken och stämningen i tillhörande Facebookgrupper flera mil bort.

Anledningen till att vi är här ute och cyklar är en bok: Cykelpromenader i Stockholm. Efter att på måfå valt ut en utflykt är vi mitt ute i naturen på varsin cykel. Rutten mellan Södra station och Farsta strand är helt perfekt: Två mil över stock och sten, förbi kulturmärkta hus, och golfbanor, samt långa stråk i bördig miljö innan man landar vid pendeln i Söderort och kan åka hem trött och glad.

Stockholm alltså,
så mycket natur
fast vi nästan är
mitt i stan.

Pekka Pääkkö, fotograf

Fast vi börjar med att fuska – vi startar i Sickla utanför Fredhälls bygg­varu­hus. Men så snart vi rullat över den lilla gångbron till den södra sidan av Sickla sjö känns det som att vi är på landet. Vitsipporna står ännu i backen, och i området som kallas Engelska parken utbrister fotografen Pekka:

– Stockholm alltså, så mycket natur fast vi nästan är mitt i stan.

Här på den kuperade vägen delar vi utrymmet med skolklasser på naturutflykt så det gäller att ta det lugnt.

Enligt författarna till boken ska du kunna ta dig fram på deras rutter med vilken hoj som helst men när vi stöter på en backe i 45 graders lutning (typ) och med stora stenar mitt i känns min stålracers smala däck lite klena. Stadens tunga hyrcyklar känns inte heller som ett intelligent alternativ här. Men allting kan inte vara lätt och snart är vi ute på klassiskt asfalterad cykelbana igen. Här går det att trampa på så mycket man orkar.

Det luktar varma barr från skogen och de friska vindpustarna från Järla sjö håller den obehagliga svetten borta.

Efter någon kilometer till kommer vi in i fast två. Det är varmt ute och det börjar sticka lite i låren.

Helvete vad långt två mil är och vad mycket det är kvar tänker jag när jag vi är halvvägs till Orhem. Avstickaren på en kilometer till kaffestugan Torpet känns inte aktuell.

Efter att ha cyklat i naturen i nästan en timme tänkte jag att det skulle bli trist att se Farsta i stället för skogar och sjöar. Tvärtom var det väldigt skönt. Så skönt att Farsta nästan är min nya  ­favoritförort.

Fakta

”En bra cykeltur ska ha kultur, fik – och bad”

GUIDEBOK Anna Fred­riksson och Rolf Jönsson har skrivit boken Cykelpromenader i Stockholm, turer nära och lite längre från stan. Sedan debutversionen har de uppdaterat guiden flitigt och den senaste versionen dök upp i hyllorna nu i april.

Det är främst Rolf som planerar ­resorna. Båda fotograferar men det är oftast Anna som skriver. Och för att hon verkligen ska uppskatta en tur måste den innehålla vissa saker.

– Det är viktigt att det finns någon kultur att titta på, sen exakt vad det är, det är inte lika noga. Ett bra ställe att äta eller fika på är också ett måste – och nu när sommaren börjar närma sig tycker jag att det är fint om man kan ta sig ett dopp, säger Anna Fredriksson.

Att vägen är lite varierad tycker hon också gör utflykten mycket bättre och att man i största möjliga utsträckning inte störs av bilar.

Behöver man ha någon särskild hoj när man cyklar era stigar?

– Nej, vi tänker att alla ska kunna cykla, även barn. Om det dyker upp en stig med rötter, eller en lite för brant backe går det ju bra att leda cykeln en bit.

Har du någon egen favorit?

– Nej, den jag cyklade senast blir liksom alltid den jag gillar bäst!

Tredje upplagan av Cykelpromenader (Ordalaget) kom nyligen ut.

VisaDölj

Johan Thornton

johan.thornton@aos.se

25 maj 2018, kl. 22:00