Cykla till naturen – tio minuter från betongen

Sugen på att cykla och komma bort från stan?
Vi gav oss ut på en annan sorts cykelutflykt och hittade glada cyklister, sjöar och stränder – och insåg hur härligt exempelvis Farsta kan vara.
– Tackar, säger mannen i lycra och snabb hjälm när vi släpper fram honom på cykelbanan utanför Nacka gård. Vi ler mot varandra. Här, några kilometer från Skeppsbron och Götgatan känns hetsen från cyckelpendlartrafiken och stämningen i tillhörande Facebookgrupper flera mil bort.
Anledningen till att vi är här ute och cyklar är en bok: Cykelpromenader i Stockholm. Efter att på måfå valt ut en utflykt är vi mitt ute i naturen på varsin cykel. Rutten mellan Södra station och Farsta strand är helt perfekt: Två mil över stock och sten, förbi kulturmärkta hus, och golfbanor, samt långa stråk i bördig miljö innan man landar vid pendeln i Söderort och kan åka hem trött och glad.
Stockholm alltså,
så mycket natur
fast vi nästan är
mitt i stan.Pekka Pääkkö, fotograf
Fast vi börjar med att fuska – vi startar i Sickla utanför Fredhälls byggvaruhus. Men så snart vi rullat över den lilla gångbron till den södra sidan av Sickla sjö känns det som att vi är på landet. Vitsipporna står ännu i backen, och i området som kallas Engelska parken utbrister fotografen Pekka:
– Stockholm alltså, så mycket natur fast vi nästan är mitt i stan.
Hellas – nära stan men mitt i naturen
En kort cykelpaus vid Sickla sjö. En grund sjö som blir varm snabbt på försommaren.
Här på den kuperade vägen delar vi utrymmet med skolklasser på naturutflykt så det gäller att ta det lugnt.
Enligt författarna till boken ska du kunna ta dig fram på deras rutter med vilken hoj som helst men när vi stöter på en backe i 45 graders lutning (typ) och med stora stenar mitt i känns min stålracers smala däck lite klena. Stadens tunga hyrcyklar känns inte heller som ett intelligent alternativ här. Men allting kan inte vara lätt och snart är vi ute på klassiskt asfalterad cykelbana igen. Här går det att trampa på så mycket man orkar.
Kulturkåkarna i Nacka gård ligger i uppförsbacken på väg ut mot Hellasgården. Foto: Pekka Pääkkö
Det luktar varma barr från skogen och de friska vindpustarna från Järla sjö håller den obehagliga svetten borta.
Efter någon kilometer till kommer vi in i fast två. Det är varmt ute och det börjar sticka lite i låren.
Helvete vad långt två mil är och vad mycket det är kvar tänker jag när jag vi är halvvägs till Orhem. Avstickaren på en kilometer till kaffestugan Torpet känns inte aktuell.
Efter att ha cyklat i naturen i nästan en timme tänkte jag att det skulle bli trist att se Farsta i stället för skogar och sjöar. Tvärtom var det väldigt skönt. Så skönt att Farsta nästan är min nya favoritförort.