Hittar din position
Snart klart
Laddar recensioner
Snart klart
Allt om Stockholm
Din bästa Stockholmsguide

Modellen satte livet på pränt

Karin Zelmerlööw har alltid älskat hundar och katter. Den norska lunnehunden Tessan är familjens älskling sedan 10 år.
Karin Zelmerlööw har alltid älskat hundar och katter. Den norska lunnehunden Tessan är familjens älskling sedan 10 år.
Karin, 5 år, i sin"gräddklänning", som hon älskade.
Karin, 5 år, i sin"gräddklänning", som hon älskade.
Skansen 1962. Karin ska just krönas till Fröken Sverige av Lennart Hyland.
Skansen 1962. Karin ska just krönas till Fröken Sverige av Lennart Hyland.
Vinnaren presenteras i Veckorevyn, tidningen som grundade Fröken Sverige-tävlingen 1949. )Kanske inge fotobyline här?)
Vinnaren presenteras i Veckorevyn, tidningen som grundade Fröken Sverige-tävlingen 1949. )Kanske inge fotobyline här?)
Karin i sin Fröken Sverige-klänning, designad av Gunilla Pontén.
Karin i sin Fröken Sverige-klänning, designad av Gunilla Pontén.

Fröken Sverige, lärare, politiker, inredningsarkitekt och konstnär - Nackaprofilen Karin Zelmerlööw har haft fler strängar på sin lyra än de flesta. I sin självbiografi berättar hon om sitt liv, och om ett Sverige som inte längre finns.

Det är en kylig majdag 1962. 20-åriga Karin Hyldgaard-Jensen fryser i sin rosa, urringade thaisidenklänning. Hon står på Sollidens scen, på Skansen, med tv-kändisen Lennart Hyland vid sin sida. Han trär ett band över hennes huvud. Fröken Sverige 1962 står det på den. Publiken applåderar och Karin gör en hovnigning, eftersom prinsessan Margaretha sitter på den främsta raden.

Över femtio år har gått, men när Karin Zelmerlööw, som hon numera heter, skildrar kröningen i boken ”Söndagsbarn – Lyckobarn?” ser man den tydligt framför sig. Hon har alltid haft ett gott minne och det hade hon stor nytta av när hon skrev sin självbiografi, berättar hon hemma i tegelvillan i Saltsjö-Duvnäs.

-Jag skrev boken för att jag ville förmedla min livshistoria till barnen. När de var små fanns det ingen tid, och de var väl inte så intresserade heller. Nu är de vuxna och utspridda och jag tänkte att det här var ett bra sätt att berätta för dem, säger Karin.

Vi slår oss ner i vardagsrummet, där böcker, tidskrifter och konst vittnar om ett kreativt hem – inte minst Karin Zelmerlööws digitala grafik av landskap, arkitektur och blommor. Hon har haft flera yrken under årens lopp – modell, lågstadielärare, inredningsarkitekt och konstnär, numera med kameran och datorn som arbetsredskap.

Även politiker kan hon sätta på cv:t. Hon har suttit i skolnämnden, tekniska nämnden och i kulturnämnden (för Moderaterna) och är därmed ett bekant namn för den politiskt intresserade. För andra är hon mera känd som ordförande i Nackas konstförening medan gamla elever från Internationella skolan i Fisksätra minns henne som lärare på lågstadiet.

Gissningsvis finns ett intresse för hennes person även utanför den egna kretsen – men det är framför allt för dem hon skriver. Skriver – inte skrev.

– ”Söndagsbarn – Lyckobarn?” handlar bara om de första 20 åren av mitt liv. Nu är jag snart klar med del två. Den blev nästan 400 sidor tjock och slutar när jag är runt 40. Så det blir en tredje del också, skrattar Karin som numera hunnit fylla 73 år.

Faktum är att det finns mycket att hämta i ”Söndagsbarn – Lyckobarn?” även för den som inte är personligt bekant med Karin Zelmerlööw. Med detaljskärpa och med ett levande, energiskt språk beskriver hon ett Sverige som inte längre finns, men där många har sina rötter.

Hon föddes 1942 i Göteborg, mitt under brinnande krig, med en dansk pappa och en svensk mamma. Strax efter förlossningen började mamman arbeta som lärare igen, för att inte mista tjänsten. Hon cyklade hem och ammade på lunchrasten, där barnsköterskan väntade med den lilla.

Också pappa var lärare och Karin Zelmerlööw skildrar uppriktigt hur tufft det var att växa upp med två plikttrogna och ambitiösa yrkesmänniskor, som inte ville bli störda.

– Det var en tid med en helt annan syn på barnuppfostran. Barn lämnades mycket mer för sig själva. Hemma hos oss stängde mamma och pappa dörren om sig när de arbetade hemma. Då skulle barnen vara tysta. Min mamma blev vansinnig om hon blev avbruten, berättar Karin som fick stryk många gånger för att hon varit högljudd eller inte uppfyllt någon plikt.

Karin Zelmerlööw målar absolut inte upp en entydigt dyster barndom – här finns till exempel skildringar av härliga sommarlov, fina möten med andra människor och glädjen i att skriva pjäser och spela teater. Men det går inte att komma ifrån att den lilla Karin verkar ha haft närmre kontakt med flera av familjens hembiträden än med sina föräldrar. Det var något som hon sorgset reflekterade över när hon läste till småskollärare i 20-årsåldern.

”Allt, nej, kanske inte allt, men mycket som läraren tog upp som dåliga exempel, sådant man inte skulle utsätta barn för, hade jag själv upplevt.”, skriver hon om psykologilektionerna.

– När jag själv fick barn ville jag inte göra som mamma. Samtidigt hade jag henne inuti mig så ibland fick jag sansa mig för att inte bestraffa. ”Så får jag inte göra”, sa jag till mig själv! säger Karin som födde fyra barn på 1960- och 70-talet.

Då hade hon och hennes förste make Ulf flyttat till Tyresö. De blev ett par redan i tonåren i Göteborg, då Karin inte bara pluggade på Högre allmänna läroverket utan också arbetade som fotomodell. Den blonda, söta flickan med det generösa leendet var bara 14 år när en fotograf upptäckte henne på en dansbana på Liseberg. Så blev Karin – med sina föräldrars tveksamma godkännande – modell och tjänade egna pengar på reklambilder.

När hon blev vald till Fröken Sverige 1962 blev det höjdpunkten på modellkarriären. Sedan blev det bara några år till framför kameran.

– Att vara modell är väldigt kul när man är ung, men i längden är det jobbigt med all uppmärksamhet kring ens utseende. Det kräver ett väldigt starkt psyke. Jag slutade när jag blev med barn.

Istället valde hon något betydligt mindre glamoröst – att vara lågstadielärare och sedan dagmamma. På så sätt kunde hon vara hemma med sina barn medan de var små, och ge dem den närhet hennes egen mamma inte gav. Ett val som många kanske finner omöjligt idag, när både män och kvinnor uppmanas att ständigt tänka på sin yrkeskarriär, men Karin visade att det går att komma upp på yrkesbanan igen, efter några år i hemmet.

Och nu gjorde hon äntligen det som hennes föräldrar varit starka motståndare till – hon satsade på sin kreativa ådra.

– Jag skilde mig i början av 1980-talet och tänkte att nu ska jag försörja mig själv. Och jag ville jobba med inredning.

Och så blev det. I 15 år var hon inredningsarkitekt, och arbetade tätt ihop med sin nye make Bengt Zelmerlööw som hon mötte vid 1980-talets mitt och satte bo i Saltjsö-Duvnäs med.

Men lärardottern Karin släppte inte skolvärlden för gott. 1999–2007 stod hon åter in i klassrummet, i Internationella skolan i Fisksätra. Engagemanget är inte att ta miste på när hon beskriver utmaningen i att undervisa i klasser där det kunde finnas 18 nationaliteter.

Vad är då hennes recept för att lyckas i en sådan situation, hon som växte upp med auktoritära föräldrar och gick i skolor där somliga lärare tillämpade kadaverdisciplin? Svart kommer snabbt:

– Att vara lyhörd är det viktigaste för en lärare. Att känna in varje elev. Barnen ska trivas i skolan, det är förutsättningen, säger hon med eftertryck.

Fakta

Hör Karin berätta i biblioteket

Namn: Karin Zelmerlööw

Ålder: 73 år.

Bor: Villa i Saltsjö-Duvnäs, sedan nära 30 år.

Aktuell: Berättar om sitt liv i Nacka Forums bibliotek lördag 26 september kl 14.30. Har gett ut boken ”Söndagsbarn Lyckobarn?” på eget förlag. Fler delar av självbiografin är på väg.

Familj: Maken Bengt, fyra vuxna barn, nio barnbarn.

Yrke: Har varit modell, lågstadielärare – bland annat på Internationella skolan i Fisksätra 1999-2007 – och inredningsarkitekt. Arbetar som konstnär sedan 1970-talet.

Mer om Karin: Ordförande i Nacka konstförening sedan ett år. Har varit lokalpolitiker för Moderaterna. Är nämndeman i förvaltningsrätten, i en grupp som har hand om Mellanöstern och asylfrågor.

Fakta

Karin spelade med Knäppupp

Karin Zelmerlööw var inte bara modell i unga år. Hon älskade också att spela teater och stod ofta på scenen i skolan.

På gymnasiet skrev hon en egen, komisk musikalversion av Shakespeares ”Hamlet” som inte bara sattes upp i skolan utan också på Lorensbergsteatern i Göteborg, med Karin på scenen.

Under gymnasietiden var hon också med i en uppsättning av ”Tolvskillingoperan”, med en privat teatergrupp. Hon spelade ”fallen kvinna”.

När det populära revygänget Knäppupp sökte efter ”landets vackraste flickor” i en annons nappade Karin. Det gav henne en roll i musikalen ”En kul grej hände på vägen till Forum”, på Idéonteatern i Stockholm 1965. Huvudrollen hade Lars Ekborg. ”Om det berättar jag i nästa bok”, säger Karin om det.